IPv6
Varje datorsystem och enhet som är ansluten till Internet är lokaliserad av en IP-adress. Det nuvarande systemet för distribution av IP-adresser anropas IPv4. Detta system tilldelar varje dator en 32-bitars numerisk adress, till exempel 120.121.123.124. Med tillväxten av datorer anslutna till Internet förutses dock antalet tillgängliga IP-adresser ta slut på bara några år. Det är därför IPv6 introducerades.
IPv6, även kallat IPng (eller IP Next Generation), är nästa planerade version av IP-adresssystemet. (IPv5 var en experimentversion som främst användes för streaming medan IPv4 använder 32-bitarsadresser använder IPv6 128-bitarsadresser, vilket ökar antalet möjliga adresser med en exponentiell mängd. Till exempel tillåter IPv4 att 4,294,967,296 2 32 6 adresser kan användas (340,000,000,000,000,000,000,000,000,000,000,000,000 ^ XNUMX). IPvXNUMX möjliggör över XNUMX IP-adresser. Det borde vara tillräckligt för att hålla ett tag.
Eftersom IPv6 tillåter betydligt fler IP-adresser än IPv4 är adresserna i sig mer komplexa. De är vanligtvis skrivna i detta format:
hhhh: hhhh: hhhh: hhhh: hhhh: hhhh: hhhh: hhhh
Varje "hhhh" -sektion består av en fyrsiffrig hexadecimalt nummer, vilket innebär att varje siffra kan vara från 0 till 9 och från A till F. Ett exempel på en IPv6-adress kan se ut så här:
F704:0000:0000:0000:3458:79A2:D08B:4320
Eftersom IPv6-adresser är så komplexa ger det nya systemet också extra säkerhet till datorer som är anslutna till Internet. Eftersom det finns så många IP-adressmöjligheter är det nästan omöjligt att gissa IP-adressen till en annan dator. Medan de flesta datorsystem idag stöder IPv6, har den nya internetprokotolen ännu inte implementerats helt. Under denna övergångsprocess tilldelas datorer ofta både en IPv4- och en IPv6-adress. Fram till 2008 har den amerikanska regeringen gett mandat att alla statliga system använder IPv6-adresser, vilket skulle hjälpa till att flytta övergången.