IBM-kompatibel
Marknaden för persondatorer i början av 1980-talet bestod främst av Apple- och IBM-datorer. Apples system körde ett eget operativsystem som utvecklats av Apple, medan IBM-maskiner främst kördes PC-DOS. När efterfrågan på persondatorer började växa beslutade IBM att licensiera DOS operativsystem till andra tillverkare. Dessa företag började producera persondatorer som anropades PC-kloner eller IBM-kompatibla.
När flera andra tillverkare började producera datorer ökade leveransen och kostnaderna började sjunka. Detta gjorde det möjligt för fler människor att ha råd med datorer och försäljningen av IBM-kompatibla produkter började dominera marknaden för persondatorer. Det dröjde inte länge förrän de nya tillverkarnas PC-försäljning överträffade antalet datorer som såldes direkt av IBM. Apple Macintosh fick också en betydande marknadsandel när den introducerades 1984, men den låga kostnaden och den breda tillgängligheten av IBM-kompatibla produkter höll sin försäljning stark.
Försäljningen av IBM-kompatibilitet ökade igen 1995, när Microsoft introducerade operativsystemet Windows 95. Men vid den tiden hade termen "IBM-kompatibel" blivit nästan irrelevant, eftersom de flesta datorer använde Microsoft Windows som det primära operativsystemet. Dessutom hade PC-tillverkare byggt sina egna datorer i många år, och det fanns få likheter mellan IBMs egna datorer och IBM-kompatibla enheter.
År 2005 slutade IBM att tillverka persondatorer. Företaget som startade PC-revolutionen finns inte längre på marknaden. Därför är termen "IBM-kompatibel" lite föråldrad, men den kan fortfarande användas för att beskriva Windows-baserade datorer. Termen "PC" är mer lämplig, om än lite tvetydig, eftersom Mac-datorer också är tekniskt PC-datorer. Därför verkar termen "Windows-dator" vara det bästa sättet att beskriva en modern IBM-kompatibel.