Markeringsspråk
Ett markeringsspråk är ett datorspråk som används taggar för att definiera element i ett dokument. Det är läsbart för människor, vilket betyder att markeringsfiler innehåller standardord snarare än typisk programmering syntax. Medan det finns flera markeringsspråk är de två mest populära html och XML.
HTML är ett markeringsspråk som används för att skapa webbsidor. Innehållet på varje webbsida definieras av HTML-taggar. Grundläggande sidtaggar, till exempel <Head>, <Body>och <div> definiera delar av sidan, medan taggar som <Table>, <form>, <bild>och <a> definiera element på sidan. De flesta element kräver en start- och sluttagg, med innehållet placerat mellan taggarna. Till exempel kan en länk till TechLib.com-hemsidan använda följande HTML-kod:
<a href="https://TechLib.com"> TechLib.com </a>
XML används för att lagra strukturerad datum, snarare än att formatera information på en sida. Medan HTML-dokument använder fördefinierade taggar (som exemplen ovan) använder XML-filer anpassade taggar för att definiera element. Till exempel kan en XML-fil som lagrar information om datormodeller innehålla följande avsnitt:
<dator>
<tillverkare> Dell </tillverkare>
<modell> XPS 17 </model>
<komponenter>
<processor> 2.00 GHz Intel Core i7 </processor>
<ram> 6GB </ram>
<lagring> 1 TB </storage>
</komponenter>
</dator>
XML kallas "Extensible Markup Language" eftersom anpassade taggar kan användas för att stödja ett brett spektrum av element. Varje XML-fil sparas i ett standardtextformat, vilket gör det enkelt för programvaror att göra det parse eller läs informationen. Därför är XML ett vanligt val för att exportera strukturerad data och för att dela data mellan flera program.
OBS: Eftersom både HTML- och XML-filer sparas i a oformatterad text format kan de visas i en standardtextredigerare. Du kan också visa HTML-källan för en öppen webbsida genom att välja alternativet "Visa källa". Denna funktion finns i menyn för de flesta webbläsare.