RIP
Står för "Routing Information Protocol." RIP är en protokoll används av routrar att utbyta routningsinformation på en nät. Dess primära funktioner är att 1) bestämma det mest effektiva sättet att rutt datum i ett nätverk och 2) förhindra dirigeringsslingor.
RIP upprätthåller en routingtabell som visar alla routrar som kan nås i ett nätverk. Varje router använder denna tabell för att bestämma det mest effektiva sättet att dirigera data. RIP innehåller distansvektor-routing, som beräknar den bästa vägen baserat på riktning och avstånd mellan routrar. Varje paket vidarebefordras till lämpliga routrar tills paketet når sin destination.
RIP förhindrar också ändlösa routing-loopar genom att begränsa antalet "humle" mellan källan och destinationen. Ett hopp registreras varje gång ett paket vidarebefordras från en router till en annan. Det maximala antalet humle som tillåts av RIP är 15. Om hopantalet träffar 16, bestämmer RIP att destinationen inte kan nås och överföringen avslutas.
Tre olika versioner av RIP finns:
- RIPv1 - standardiserat 1988; använder "klassisk" routing, som definierar en IP klass, men inkluderar inte subnätinformation
- RIPv2 - utvecklades 1993 och standardiserades 1998; använder "klasslös" routing och bär subnätinformation; stöder MD5-autentisering
- RIPng - standardiserades 1997; en förlängning av RIPv2 som stöder IPv6
OBS: De flesta moderna nätverk använder nyare routningsmetoder, till exempel OSPF (Öppna kortaste sökvägen först), snarare än RIP för ruttdata.